Konsten att känna igen trams, del 2: Det här är inte ett okej sätt att rita ett diagram

Det är oerhört tråkigt att skriva om fusk, förfalskningar och trams; det var meningen att den här bloggen skulle handla om cool biologi. Men, så kom det några diagram. Vad de påstås visa är att incidensen av vanliga vaccinerbara barnsjukdomar sjönk innan vaccinerna infördes. Några bloggare som inte gillar vaccinationer har tagit upp dem i samband med Wakefield-affären. (Kanske för att trösta sig?) Här är diagrammet för mässling. Tyvärr är det konstruerat på ett mycket osnyggt sätt.

(Ritat av Raymond Obomsawin och cirkulerar på nätet under titeln ”Proof That Vaccines Didn’t Save Us”)

Rättare sagt, jag såg det här diagrammet i mars i förra året på medicinbloggen Respectful Insolence. Och jag tänkte ungefär som Orac — kurvan är alldeles för slät och fin! Trots att den täcker åren 1935-1983 ändras lutningen bara tre gånger! Det ser ut att vara en mätpunkt vart tolfte år med linjer emellan. Det finns väl ingen bra anledning att anta att antalet mässlingsfall mellan 1959 och 1971 följer ett linjärt samband? Och borde det inte finnas data från varje år, inte vart tolfte?

Följer vi länken längst ner i diagrammet kommer vi till till Public Health Agency of Canadas hemsida, och där finns ett mer komplett diagram:

Jag förstår som sagt inte riktigt grejen med att rita in linjer mellan punkterna i en tidsserie. Men ändå, det här diagrammet är betydligt taggigare. Som vi kan vänta oss går antalet mässlingsfall upp och ner från år till år (närmare bestämt i cykler med en ökning vart annat till vart tredje år) — antalet fall är absolut inte strängt minskande, som det första diagrammet.

Vi ser också att under tio år, 1959-1968, var inte mässling en rapporteringspliktig sjukdom i Canada. Därför finns inga punkter där. Det var också då, 1963-1964 som mässlingsvacciner infördes.

Här är linjerna rätt missvisande; det ser ju ut som att mässlingsfallen störtdök precis 1959… Vilket bara beror på att det saknas ett värde för 1959 — och vart ska linjen mellan punkterna dras då om inte ner mot noll…? Gammalt visdomsord: om du ska till att ersätta saknade data med nollor, tänk efter en gång till, för resultatet är ren fiktion. (Tack och lov finns det en artikel med ett bättre diagram där det här framgår tydligt.)

I det första diagrammet har Obomsawin hoppat över det faktum att tio år, alltså större delen av ett av hans tolvårshopp, helt fattas; och valt ut årtal som ger intrycket av ett snyggt, slätt, strängt minskande samband. Vi kan fråga oss, om man nu ändå ska hitta på fritt, vad är det för vits med att ge en länk till den riktiga källan?

Litteratur

King A, Varughese P, De Serres G, Tipples GA, Waters J, Working Group on Measles Elimination. (2004) Measles elimination in Canada. Journal of Infectious Diseases 189

Referensen: fusket om MPR-vaccinet

Det händer då och då att en artikel som publicerats i en vetenskaplig tidskrift dras tillbaka. Bloggen Retraction Watch, som jag följer, försöker hålla reda på vilka artiklar som dras tillbaka och varför. Det visar sig att det kan bero på rätt olika saker. Ibland är det pinsamma misstag från tidskriftens sida — som att råka trycka samma artikel två gånger. Ibland är det pinsamma (men ärliga) misstag från författarnas sida — några författare som studerat fel möss (!), alltså råkat köpa in möss som saknade en gen till förutom den de var ville ha utslagen. (”Det är slarvigt men mänskligt”, som Dan Andersson skulle sagt.) Flera artiklar om stamceller har dragits tillbaka sedan vissa cellinjer visat sig vara kontaminerade med andra celler som inte borde vara där. Bara att ett resultat i efterhand visar sig troligen vara fel är inte i sig nog för att dra tillbaka en artikel.

I värre fall har författarna eller någon av författarna gjort något medvetet fel. Ofta är det fråga om plagiat, ibland till och med om manipulerade eller förfalskade data. Men rena förfalskningar är tack och lov ovanliga.

Det finns ett riktigt extremt fall där nästan allt är fel — där minst en av författarna medvetet förvrängt data, haft konflikterande ekonomiska motiv som de inte meddelat, uppträtt oetiskt mot sina försökspersoner och dessutom lyckats sprida helt omotiverad oro, som fått föräldrar att låta bli att vaccera sina barn mot barnsjukdomar. Fallet gäller naturligtvis Wakefield & co, Ileal-lymphoid-nodular hyperplasia, non-specific colitis, and pervasive developmental disorder in children som trycktes i medicintidskriften The Lancet 1998, och numera föregås av ett versalt ”RETRACTED” i titeln. Den drogs tillbaka redan i februari förra året. Andrew Wakefield, försteförfattaren och en av de tre som fortfarande står fast vid artikeln, förlorade sin läkarlegitimation i Storbritannien för att han agerat oetiskt mot de deltagande barnen genom att utsätta dem för medicinskt omotiverade ingrepp.

Vad artikeln påstods visa — med sina tolv patienter — var att trippelvaccinet mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) på något sätt skulle kunna kopplas till autism och inflammation i tarmen. Nåväl, även om det inte vore något fel på studien, så skulle det inte väga särskilt tungt, eftersom resultatet inte låtit upprepa sig. Hittils finns det inget annat som stöder dem, tvärtom.

Frilansjournalisten Brian Deer har undersökt fallet, först för Sunday Times. Nu har British Medical Journal publicerat ett reportage om hur det gick till och hur patienternas diagnoser justerades för att passa in. Deers artikel är, liksom BMJ-redaktörerna ledare, fritt tillgänglig. Nyheten har även nått svenska tidningar.

Å ena sidan verkar tidningar och teve älska stora rubriker om det som kan vara farligt (förra årets influensa, någon?). Å andra sidan är det undersökande journalistik som uppdagat hur det låg till. Precis som inom vetenskapen finns väl en absolut majoritet som gör sitt  jobb och de  få som fuskar sig fram. Men jag undrar hur en Retraction Watch för kvällstidningar skulle kunna se ut.

Litteratur

Deer B(2011) How the case against the MMR vaccine was fixed. BMJ 342 doi: 10.1136/bmj.c5347

Godlee F, Smith J, Marcovitch H (2011) Wakefield’s article linking MMR vaccine and autism was fraudulent. BMJ 342 doi: 10.1136/bmj.c7452

Wakefield AJ et al. (1998) RETRACTED: Ileal-lymphoid-nodular hyperplasia, non-specific colitis, and pervasive developmental disorder in children. Lancet 351 ss. 637-641

Referensen de glömde: aluminium och misstänksamhet

Från en TT-notis häromdagen:

Både vaccineringar och behandlingar mot allergier misstänks kunna ge just allergi, enligt ny forskning vid Lunds universitet.

Eller kanske inte. Visst stämmer det att misstanken finns: annars skulle forskningen nog inte påbörjats. Men avhandlingen meddelar inte bara misstankar, utan även resultat som notisen inte verkar ha plats för.

Sydsvenskan och Göteborgsposten hade en lite längre variant, men en skeptisk kommentar på DN hänvisar oss till Lunds universitets publikationsdatabas. Där kan vi se att det som föranlett notisen är en doktorsavhandling. Av flera anledningar kan doktorsavhandlingar vara svåra att sammanfatta och referera till. Avhandlingar inom biologi eller medicin är i allmänhet sammanläggningsavhandlingar, som består av fyra-fem tidskriftsartiklar och ett längre inledande kapitel. Det kapitlet får vi inte tillgång till via publikationsdatabasen, men där finns en engelsk och en svensk sammanfattning, och under den konstiga rubriken ”del av” finns länkar till tre artiklar — de tre delarbeten som publicerats i någon tidskrift.

Avhandlingen heter ”Adverse Reactions after Vaccination and Allergen-Specific Immunotherapy: Contact Allergy to Aluminium and Itching Nodules”. Aluminium kommer in i bilden för att det är en vanlig del av vaccinkomponenten som kallas adjuvans. Ett adjuvans är en blandning som irriterar immunförsvaret, orsakar en lokal inflammation och på så sätt påkallar immunförsvarets uppmärksamhet. Vaccinet består av avdödade eller försvagade delar av ett virus, en bakterie eller ett gift från en bakterie. Ibland är immunförsvaret smart nog att inte reagera på de här i stort sett ofarliga varianterna — adjuvanset gör det lättare för immunförsvaret att reagera och bilda immunitet mot inkräktaren.

I ett tidigare arbete (Bergfors, Trollfors & Inerot, 2003) var antalet biverkningar förvånande stort (0,8% med kliande knutor; varav de flesta med knutor hade aluminiumallergi) bland barn i Göteborgstrakten som fått vaccin mot kikhosta, difteri och stelkramp med aluminium. 0,8% låter ju inte så mycket, men tänk på en vanlig biverkningslista; sällsynta biverkningar förekommer i storleksordningen några patienter per tusental. Och vaccinbiverkningar är såklart allvarliga saker. Ett arbete i avhandlingen handlar om difteri- och stelkrampsvaccin och aluminiumallergi. Vid ett byte av uppföljningsvaccin passade de på att fråga föräldrar om biverkningar och jämföra vaccintyperna, som innehöll två olika aluminiumföreningar. Men de hittade ingen skillnad mellan grupperna; det var ungefär lika få  barn som fått kliande knutor oavsett vilken sort vaccin de fått; och de hittade inga fall av kontaktallergi. Här får vi alltså inget stöd för misstanken att vaccinet skulle orsaka kontaktallergi.

Aluminium används också i så kallade hyposensibiliseringsbehandlingar mot allergi. Behandlingen går ut på att lära immunförsvaret att tolerera ett ämne, genom att stegvis ge det i högre och högre doser — med aluminium som adjuvans. Två arbeten i avhandlingen handlar om risken för kontaktallergi i sådana behandlingar. Här verkar det finnas något samband, även om det inte är helt klart. I ett arbete fann de en koppling mellan allergi och behandling; i den andra studien kunde inte visa någotdera. Tyvärr verkar den senare vara den som (ännu) inte publicerats i någon tidskrift.

Studien kunde inte påvisa att ASIT (hyposensibiliseringsbehandling mot allergi — min anmärkning) är en riskfaktor för utveckling av kontaktallergi för aluminium men utesluter ej heller att så är fallet.

Däremot såg de en ökning av kliande knutor efter behandling. Så där stärks nog ändå misstankarna.

Det här ska inte vara en vaccinblogg, även om det nog skulle behövas en sådan, helst skriven av någon som kan mer om saken än jag. Men i och med att vacciner är så viktiga läkemedel som så många tar vore det trevligt om nyhetsartiklar om vaccinforskning kunde få resultaten rätt.

Litteratur

Netterlid E, Bruze M, Hindsén M, Isaksson M, Olin P. (2004) Persistent itching nodules after the fourth dose of diphtheria–tetanus toxoid vaccines without evidence of delayed hypersensitivity to aluminium. Vaccine 22. ss. 3698-3706

Netterlid E, Hindsén M, Björk J, Ekqvist S, Güner N, Henricson KA, Bruze M. (2009) There is an association between contact allergy to aluminium and persistent subcutaneous nodules in children undergoing hyposensitization therapy. Contact Dermatitis 60 ss. 41-49

Bergfors E, Trollfors B & Inerot A. (2003) Unexpectedly high incidence of persistent itching nodules and delayed hypersensitivity to aluminium in children after the use of adsorbed vaccines from a single manufacturer. Vaccine 22 ss. 64-69