Att komma i stämning inför NBIA25: vakuoler och petunians färger

En del av en doktorandtjänst är att undervisa, i mitt fall ungefär en femtedel av min tid. Det mesta av den tiden består av laborationer. Det är å ena sidan kul, för jag gillar laborativt arbete och tror att praktiska övningar är bra för lärandet. Sedan är det väl ingen som verkligen lär sig labbarbete på kurserna, men en får pröva på lite i alla fall. Å andra sidan består arbetsuppgifterna till stor del av att plocka fram och ställa undan prylar. Nu är det dags för årets kurs i Cellbiologi, inte längre den första men fortfarande en av de första kurserna på biologiprogrammet. Cellbiologi kan vara rätt tekniskt — många lådor och pilar! — men laborationerna handlar mycket om roliga observationer en kan göra med rätt enkla medel: mikroskop, hyfsat vanliga kemikalier, grönsaker, jäst och blodceller.

Kursen började den här veckan, men laborationerna kommer inte igång riktigt än. För att komma i stämning tänkte jag läsa och blogga lite kort om roliga artiklar som har (vaga) kopplingar till kursmaterialet. Jag visste till exempel inte att petuniablommor har olika färg beroende på vilket pH de har i sina vakuoler. Vi tar det från början: Vakuoler är en sorts organeller, membranklädda avdelningar inne i celler. Vakuoler kan lagra vatten, salter, näring innehålla enzymer och — i många färgade celler — färgämnen. I petuniablommans fall: anthocyaniner — organiska färgämnen som är pH-känsliga. Det är därför rödkålssaft fungerar som pH-indikator. Jag har skrivit förut om andra genetiska varianter som kan reglera hur mycket anthocyanin som producera i en annan blomma. Att vakuolen är avskärmad från resten av cellen med ett membran betyder att den kan ha en annan kemisk miljö än cytosolen. Petuniablommans vakuoler är surare än resten av cellen och dess pH dras ner av proteiner som sitter i membranet och pumpar vätejoner från cytosolen till vakuolens insida. Blommorna (Petunia x hybrida) är oftast röda eller lila, men det finns genetiska varianter som ger mindre surt pH i vakuolerna och blå blommor.

Det finns åtminstone sju olika gener som kan mutera och orsaka blå blommor. Artikeln ifråga, Faraco m fl (2013). Hyperacidification of Vacuoles by the Combined Action of Two Different P-ATPases in the Tonoplast Determines Flower Color, handlar om hur författarna identifierade en av generna, PH1, som visade sig koda för en en del av ett sådant membranprotein. Tillsammans med produkten av genen PH5 bildar de en enhet som förbrukar energi från ATP till att försura vakuolens insida. Artikeln är fritt tillgänglig och har flera snygga figurer.

Zirguezi_Purple_Petunia

(Petunia. Foto: Zirguezi via Wikipedia.)

Litteratur

Faraco m fl (2014). Hyperacidification of Vacuoles by the Combined Action of Two Different P-ATPases in the Tonoplast Determines Flower Color Cell Reports 6 doi:10.1016/j.celrep.2013.12.009

One thought on “Att komma i stämning inför NBIA25: vakuoler och petunians färger

  1. Pingback: Inför NBIA25: snäckors och salamandrars kloroplaster | There is grandeur in this view of life

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s